Ehum, jag var alltför långsam i morse. Vaknade en halvtimma för sent, seg i dusch, seg med frukostmackorna, tja, jag "missade" helt enkelt bussen. Men det gör inte så mycket eftersom jag sitter hemma och läser, antecknar, dricker kaffe, och nu tar en inplanerad kvarts paus med ett grönt äpple.

Den här månaden kan tänkas vara ganska ångestfylld för mig, då vi ska flytta ut allt från vårat gamla hus, jag ska hjälpa Helena att flytta, säkerligen jobba lite (who am I kidding?) men det viktigaste av ALLT, plugga inför två tentor, varav en är en omtenta (pinsamt, jag vet, men what to do but to keep a happy face?).

Så jag har lagt upp en liten strategi - det är fyra veckor till tentan i Vårdvetenskap, och fem veckor till sluttentan i Humanbiologi, och två av dem går till den förstnämnda kursen och resterande tre till biologin. Och jag har dessutom skrivit upp i kalendern vilka tider jag ska läsa varje dag, och funderar även på att skriva sidor/kapitel/böcker/anteckningar som jag SKA ha tagit mig igenom vissa dagar. Sounds good, eh? Wish me luck!

Helgen är nästan över, igen, men det har allt varit en bra och mysig sådan. Jag ska visa lite bilder här någon dag, jag är för trött för att göra något annat än att ligga i soffan och kika på Vem vet mest. Tills vidare får ni nöja er med min vackra nuna, bild tagen av Sofia igår kväll hemma hos Mimmi och Gunnar. Hon har en kanonbra kamera, den tjejen. Najsbajs.

Det verkar bli ännu en dunderbart bra dag idag, vädermässigt that is. Synd att jag måste viga den åt att läsa inför tentan imorgon, med en liten avstickare till Karin på Nagelverkstan för att ta bort mina älskade naglar. Det funkar inte att ha dom hela sommaren eftersom jag ska jobba, och sedan kommer ju hösten med praktik! Så vi får väl se när de åker på igen, kanske till pensionen? Eller om jag blir någon cool avdeldningschef, då behöver jag ju inte beblanda mig med vanliga syrror och slipper omvårdnaden? Då kan jag glassa omkring i snygga kläder och välmanikyrerade naglar. As if.

När jag vaknade vid halv nio-tiden kändes det som en elefant stod på mig och vägrade låta mig resa mig upp, och som om det hängde bly på mina ögonlock, så trött vad jag. Ändå har jag sovit underbart inatt och somnade inte speciellt sent. Hum... Brist på något? Jag tvingade mig ut med vovvis i friska luften för att vakna till. Kände mig stolt när jag kom tillbaka en timma senare! God frukost, en härlig dusch, en mugg kaffe och sedan var det bara att sätta igång med plugget.

Nu har jag kört 45 minuter, och tar 15 minuters rast, innan det blir ett nytt 45-minuterspass. Bra uppdelning att göra så, och så slipper man sitta och kolla på klockan och undra när man ska sluta, bli rastlös och börja göra något annat mitt i allt.

Jag vill tipsa om en helt fantastisk blogg som Änglamamman Melissa skriver, den är alltid så välskriven och gripande. Och fruktansvärt sorglig men ändå ljus och glad. Svårt att beskriva, men så är det nog svårt att förlora sina nyfödda tvillingflickor. Nu är Melissa och hennes man gravida med en liten pojke, och jag är så glad för deras skull! Läs och låt dig beröras.

Tjo peeps.

I vanlig ordning mår jag as-kuk såhär en lördagförmiddag. Fått i mig lite frukost, ska snart till staden för att köpa nytt giftmedel på systämät. Jag ska inte klaga, det är ju inte så att någon sätter en tratt i munnen på mig och häller. Det ska iallafall bli mysigt idag med grillad korv, lite spel, lite öl, lite tjöt i finaste Slottskogen. Och vi lär INTE vara ensamma.

Förresten, Mando var kungar!