Ah, det är typiskt. Just när jag trodde att jag var klar med Alanya åker jag ner, och vad händer? Mitt hjärta faller igen för den här underbara platsen. Det är ju inte första gången det händer som sagt, men det är jobbigt. Och inte kan jag sätta fingret på vad det är heller. Som tur är så har jag en vecka kvar här och när jag väl kommer hem kommer jag antagligen inta samma hat-kärlek som jag haft sedan länge.

Dagens aktiviteter har bestått i att sitta på Bittes balkong, dricka kaffe, försöka förstå våran studieuppgift och bara förundrats över hur vackert det är här. Att termometern visar 25 grader gjorde inte det hela jobbigare :)