Jag och min kära mor var och lämnade lillebror på Landvetter precis, så nu är han och 9 kompisar på väg till mitt älskade Alanya. Fick lite smått panik, det brukar jag vara jag som ska åka dit!! Nej, det kändes inte alls bra. Fast jag är glad för hans skull såklart, de kommer få en kanonbra vecka där nere!

Och det känns samtidigt lite bra att jag saknar Alanya så mycket. För det betyder att allt inte var förgäves. Jag var inte där nere för någon annans skull (läs: mitt ex) utan jag var faktiskt där hela det året för att det är den underbaraste platsen på jorden. Och jag kommer att åka dit snart igen.