RESPECT

Någonting som retar mig till vansinne är när man diskuterar och kritiserar människors olika musiksmak. Diskutera, javisst, men varför vräka ur sig "men han suger ju" eller "hon gör ju ändå inte sin egen musik, så vad är meningen med att lyssna på henne"? Och att placera människor i olika fack och kategorier bara för att de gillar en viss typ av musik. Vi har nog alla någon artist eller grupp som vi bara avgudar och älskar men vars plattor vi förvarar i hemmets mörkaste vrå och som bara plockas fram när man är alldeles ensam och bara vill vara sig själv. För tänk om någon får reda på att du fortfarande lyssnar på Spice Girls trots att du ser ut som en hårdrockare, Hammerfall fastän du är emo eller Lars Winnerbäck fastän du är en stenhård hiphopare! Folk kommer ju att tro att du är galen, undvika att svara då du ringer och stirra ner i marken när du möter dem på stan. Men jag skiter fullständigt i vad du tycker om det jag lyssnar på, för jag lyssnar på sådant som jag gillar och mår bra av, and I am damn proud of it. Så låt mig vara, då jag ibland lyssnar på Il Divo eller Josh Groban på högsta volym med hjärtat där uppe bland molnen, eller rockar loss till Dead by April eller Disturbed, hoppar runt som en galning till Mando Diao, Håkan Hellström eller Molotov Jive, dansar tryckare till Westlife eller bara softar till Salem, Robyn, Winnerbäck, Lily Allen eller, gud förbjude (!!!!) Britney Spears.

Fuck you!

Kommentarer
Postat av: Helena

Amen to that sister!!

2009-08-19 @ 12:05:38
URL: http://lyricaldream.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0