När jag satt på spårvagnen häromdagen så satt jag längst ut på ett 4-säte. Då kom det på en kvinna med en stor väska, så jag flyttade in ett säte så att hon kunde sätta sig. Jag satt med högsta volym på ipoden, som vanligt, så hon knackade mig på armen. När jag tog ur hörlurarna sa hon: Det är väldigt ovanligt med så vänliga människor som du. Jag uttryckte min förvåning, och vi började prata om ditten och datten, och människor tittade på oss som om vi var aliens, bara för att vi, två främlingar, började konversera. Det är en tråkig värld vi lever i.

Damen hade för övrigt mycket fint att berätta. Så var inte rädda att ge någon ett leende, eller kanske till och med, gud bevare oss, tala med någon du aldrig träffat förrut.