Ester sitter på sängkanten. Två vårdare hjälper henne på med en klänning.
Personal A till personal B: Hur blev det med Esters hus? Fick hennes barn sålt det?
Personal B: Ja, efter många om och men. Det värsta var alla saker som hon hade samlat på sig under åren. Massor av gamla möbler och sådant. Tydligen en hel del fina saker som barnen lämnade till en auktionsfirma. Men nu är det iallafall borta alltihop.
Personal A: De hade väl kunnat ställa en del saker här?
Personal B: Ha, det är de väl för snåla för.
Personal A går till Esters garderob. Personal B kammar Esters hår. Ester håller händerna för ansiktet, tårarna rinner ner för hennes kinder.

Ur boken "Att möta personer med demens" av Anna-Karin Edberg m.fl.