Jag heter Karin och jag är 21 år, fyllde det den 11 juni i år. När jag föddes bodde jag, mamma, pappa och min halvsyster Anneli på Wingårdsgatan i Göteborg. Även om det är svårt att tro nu så var jag en jättesnäll bebis som vaknade vid 6 på morgonen och satte mig upp i sängen och sjöng. Eller jag kanske inte gjorde det när jag var bebis men iallafall när jag var 1 år eller så. Pappa var färdig läkare och jobbade mycket, och mamma jobbade nätter, så min mormor kom alltid och tog hand om mig om dagarna så att mamma kunde sova lite. Min favoriträtt var små brödbitar med smör. Jag och min mormor gick alltid och matade ankorna. När min lillebror Jonathan föddes 1990 flyttade vi till Ernst Torulfsgatan som ligger precis bredvid, och pappa och jag filmade när vi sade "hej då lägenheten". Det var stort att flytta. Min storasyster hade ett eget rum med en massa planscher på väggarna. Sedan flyttade vi till London 1991. Pappa skulle arbeta där och tog med oss. Vi bodde i en fin lägenhet, och jag minns att det fanns en katt på samma gård som vi bodde på. Mormor var också där, och vi gick alltid till macken bredvid och åt Bassets vingummirullar. Mamma och pappa blev gravida igen, och när vi hade flyttat hem ett år senare kom min lillasyster Elisabeth. Jag och min lillebror delade ett rum som hade våningsäng, och min lillebror gillade att leka med bilar. Varje morgon gjorde han långa köer av sina leksaksbilar från vårat rum ut i vardagsrummet och i flera varv. I våran familj kallade vi nappar för mimmi. Bredvid oss bodde en svensk familj som hade svarta barn. Mycket märkligt tyckte jag, men vi umgicks mycket med dom ändå. Ena flickan hette Alexandra och vi var bästisar. Vi älskade att leka i löven på hösten och bada i den lilla plastpoolen våra mammor ställde ut om somrarna. Mamma var hemma hela tiden, och mormor kom ofta och hälsade på. Jag minns att Alexandra rev mig i ansiktet en gång, då blev jag ledsen. Jag längtade tills jag skulle få börja i skolan som låg i området, men när jag fyllde 6 så var det dags att packa ihop våra liv igen. Vi flyttade till Romelanda. En liten håla utanför Göteborg. Jag visste det inte då, men jag skulle komma att trivas ofantligt bra där. Min första vän hette Petra och vi lekte jättemycket med de andra barnen i området vid lekplatsen precis ovanför vårat hus. Lite längre bort såg man kyrkan, med kyrkogården som vi smög bort till på kvällarna. Men vi blev så rädda att vi sprang tillbaka hem igen. Min lillasyster slog ut en tand på den lekplatsen, men annars hade vi jätteroligt där. Sedan träffade jag Emma, Carolina och Sara, och Sofia som bodde bredvid oss och var 4 år äldre än mig. Jag minns inte mycket av vad vi gjorde, vi var väl som barn var mest. Och så var det dags att börja förskolan, och där träffade vi en massa nya barn. Det fanns ett mysrum och där smög vi in ibland för att pussa på killarna. För att komma till förskolan gick man förbi kyrkan och vi ville alltid promenera på muren, inte på gångbanan, men det gillade inte våra föräldrar. I huset bakom vårat bodde en man och en kvinna som hade en stor golden retriver. Jag och Sofia tog ofta hand om den, och även om den lilla bulldoggen som bodde bredvid golden retrivern. Och så badade vi, och många av barnen i området, i våran pool. Pappa tog alltid några längder där på morgonen, och när vi badade på eftermiddagarna, jag och mina syskon och pappa, lyssnade vi alltid på Big Mountains "Baby I love your way" på högsta volym. Sedan fick mamma komma och torka golvet för vi hade hoppat och skvätt så mycket. I 1:an hade vi en fröken som hette Ingrid Ivarsson, som alltid gav oss guldstjärnor i våra läxböcker. Hon tvingade oss att skriva skrivstil men jag gjorde aldrig som hon sa. På rasterna ville vi tjejer leka puss-och-kram-jage med pojkarna men det ville inte dom. Vi jagade och pussade dom ändå. Killarna ville hellre spela fotboll och en kille i min klass bröt armen och fick alltid hjärnskakning när de spelade. Alltså skulle de ha lekt med oss, men de förstod aldrig det. Jag lyssnade på Ace of Base. Det kom en ny tjej till våran klass som hette Louse och vi blev bra vänner. Jag gick alltid i jazzbyxor och t-shirt. Och så byggdes det nya gungor som alla köade för att få använda på premiärdagen, men sedan var det nästan ingen där när alla hade tröttnat. En gång stod jag och Louise vid gungorna och bråkade och vi hade varsitt gäng tjejer bakom oss som hejade på den som de ville skulle vinna. Jag minns inte vem som vann. Och så hade vi skoldiscon, då vi dansade med killar, åt godis och dansade limbo. Carolina vann alltid! För varje år som gick fick vi gå hem lite senare, och drömmen var att få gå hem kl 21. Vi lyssnade på Spice Girls och Solid Harmonie, Moffatts och Backstreet Boys, och uppträdde och tävlade i talangjakter vi trodde vi skulle vinna. Vid vårat klassrum fanns en bräda där vi hade brottning och dumma Kajsabajsa puttade ner mig så jag slog upp vaden och svimmade. Jag ogillade henne sedan hon slagit min cykel med ett tennisrackett, så det blev liksom inte bättre av detta. Det jag minns av låg- och mellanstadietiden är att vi tjejer ofta kivades och bytte bästisar och pojkvänner, och att jag till slut blev bra vän med Frida. Jag minns också att vi fick en nybyggd lekplats nere vid matsalen, efter EU's standarder. Den var himla fin den så vi gillade EU. Jag tyckte också att jag var väldigt tjock. Ändå spelade jag massa fotboll. Och så var jag arg på mina nya grannar för att de fick Sofia att flytta ut. Fast sen fick de två små söta barn som jag började barnvakta så då var det OK. Genom min granne började jag träna på Friskis&svettis där jag senare blev funktionär. Lagom till jag började högstadiet blev jag plötsligt jättesmal. Och jag var kär i alla killarna i 9:an. En kompis sa att jag alltid hade samma byxor så det kanske var därför jag började shoppa som en annan galning. Vi lyssnade på Michelle Branch och Westlife. Jag rökte för första gången med Lisa bakom containern, jag hade tandställning, jag var tillsammans med Johan, vi smög alltid ner på toaletten och pussades. Jag spelade handboll och slutade, spelade tennis och slutade, festade lite, åkte snowboard för första gången då vi var på resa till fjällen med klassen. Jag lyssnade på Hammerfall eftersom Johan tyckte om dom. Sedan gjorde jag och Johan slut, och vi tog klasskort där jag försökte vara extra fin för jag var fortfarande kär i honom. Jag och många tjejer från Romelanda gick i samma klass och hade det bra och vi fick många nya vänner, bl.a. Erik som jag tränade med och vi pratade mycket om allt möjligt. Vi festade mer och mer och drack häxblandningar och rökte, gick igenom regninga gator mitt i natten, kysste killar i mörka gränder. Genom Helenas kille träffade jag Daniel på en nyårsfest. Och så var det inte mer med det förrän vid påsk och vi blev kära. En valborgsmässoafton lurade vi våra föräldrar och festade i Göteborg hela natten. De kom på oss och blev väldigt arga. Jag tappade kontakten med många av mina gamla vänner men Frida hängde med. Vi började på olika gymnasium, och jag reste mycket med Daniel, till Mallis, Prag, Kroatien. Mamma sa att hon borde betala underhåll till Daniels pappa och hans fru. Jag lyssnade på Eminem och Public Enemies, DMX och Tupac. Jag började spela innebandy och slutade, men Friskis fanns kvar. Jag hade mitt första sommarjobb på Sahlgrenska som jag trivdes ofantligt med. Vi åkte på språkresa till Frankrike och våran buss började brinna, och jag blev så rädd att jag svimmade. Alla ville bara ha sina handväskor, och människor fick åka till sjukhus. Och så gjorde jag och Daniel slut. Och jag började snusa istället för att röka. Vi spenderade minst 2 kvällar per vecka på Sticky Fingers och jag sprang genom ett regnigt Göteborg till sista nattbussen och tappade skon och mamma fick hämta mig. Vi hånglade och dansade och hånglade lite till där på Sticky, även fast Helena skulle upp tidigt och dela ut tidningar. Jag träffade mycket fina människor i gymnasiet, människor att ha hos mig för livet. Jag och Helena (ja, nummer 3) åkte till Prag och lyssnade på Panic at the Disco, drack vin i pianobarer och raggade killar på ett mörkt disco. Vi tog studenten och det var en lycklig dag. Det regnade på morgonen och mitt hår blev lockigt. Vi drack champagne och fnissade i klassrummen för sista gången. Det gjorde samtidigt ont i hjärtat att lämna mina fina lärare. Det blev sommar och jag och Helena förälskade oss i Turkiet och flyttade dit. Vi skulle jobba men vi låg mest vid poolen, dansade på The Doors varje kväll och drack öl med socker i. Träffade tjusiga pojkar som vi höll i handen när solen gick upp över den vackra staden. Träffade människor som tog hand om oss, och som ville oss illa. Helena fick nog och åkte hem till sin saknade familj men jag ville prova mina vingar nu. Jag jobbade, träffade en kille som jag var tillsammans med ett ganska långt tag, gjorde dumma saker, var med ljuvliga människor, drack mycket turkiskt öl, badade och solade, handlade skor i mängder, promenerade på sandstranden barfota, kände mig inte hel men ville inte åka hem. Hem åkte jag till slut och här är jag nu, har påbörjat en utbildning som förhoppningsvis ska få mig lycklig i livet, har min egna fina lägenhet och väntar på Mr Right.